Tag Archives: diskrimminering

Göran Rydéns svar angående drogtestning för att få sin adhd medicin.

Detta är Göran Rydéns svar angående de kränkande drogtesterna som Stockholms Norra Psykiatri har dragit igång. Förekommer i hela Sverige, han är Verksamhetschef på Stockholm Norra psykiatri. Svaret fick jag den 4 december. Det var Maria Olovsson, Moderat och Landstingsrådssekreterare som bifogade det här svaret till mig från honom.

 

”Angående rutiner för urinscreening vid centralstimulerantiabehandling vid ADHD

 

För det första vill vi be om ursäkt för att man vid informationen har talat om att Socialstyrelsen har ställt särskilda krav på urincreening vid centralstimulantiabehandling.  Så är inte fallet. Däremot är både Socialstyrelsen och Läkemedelsverket tydliga i sin uppmaning att iaktta särskild uppmärksamhet på samtidigt missbruk. Läkemedelsverket är också mycket tydligt i sina rekommendationer/krav om toxikologiska prover vid licensförskrivning av denna typ av medicin (se nedan).

 

I Socialstyrelsens riktlinjer från 2002 har man skrivit följande:

 

Risken att utveckla ett missbruk eller beroende av alkohol och droger är förhöjd hos ungdomar och vuxna med ADHD; det gäller främst dem som tidigt visat uttalade sociala anpassningssvårigheter (för en översikt – se Maughan och Rutter, 1999; Melkas och Larsson, 2001b; Tony och Wilson, 1990). Sambanden har dokumenterats både i studier av populationer, definierade utifrån ett manifest drogproblem och i prospektiva undersökningar av individer med diagnostiserad ADHD. En översiktsartikel (Schubiner m.fl., 1995) talar för att ca 20 procent av patienterna med alkoholproblem har eller har haft ADHD, och att detta medför tätare återfall än för dem utan sådan samsjuklighet.

Från två behandlingscentra för missbrukare i Detroit, USA, rekryterades slumpvis 200 patienter i åldern 18–65 år, som blev föremål för psykiatrisk bedömning. Det visade sig att 28 procent av de manliga missbrukarna och 19 procent av de kvinnliga uppfyllde kriterierna för ADHD vid undersökningstillfället och hade även gjort det under barndomen. Samsjukligheten vad gäller antisocial problematik var hög (Schubiner m.fl., 2000).

Vid studier av vuxna med diagnostiserad ADHD har noterats mycket hög livstidsprevalens för drogproblem: alkohol 34 procent, cannabis 11 procent och centralstimulerande medel 11 procent (Tzelepis m.fl., 1995). I en annan studie av vuxna med ADHD hade 52 procent missbruk eller drogberoende (Biederman m.fl., 1995c).”

Man föreslår vidare följande gällande utredning och behandling:

”Kontraindikationer skall ha beaktats särskilt avseende följande

  • Anamnestisk förekomst av psykosperioder.
  • Anamnestisk förekomst av drog- och alkoholmissbruk. Vid misstanke om missbruk bör leverstatus ha utförts.
  • Anamnestisk förekomst av asocialitet.
  • Kramper/epilepsi.
  • Kardiovaskulära problem (aktuellt status skall framgå). ”

 

 

 

 

Läkemedelsverkets rekommendationer 2008 skriver följande om centralstimulantiabehandling och missbruk:

 

”Såväl med hänsyn till metylfenidats verkningsmekanism som till centralstimulantias missbrukshistorik måste risken för missbruk värderas före och under behandling. Flera studier har dock noterat en minskad risk för framtida substansmissbruk hos barn som behandlats med metylfenidat.

Tidigare missbruk bland vuxna patienter förefaller inte utgöra en riskfaktor för utveckling av missbruk. Metylfenidat bör dock ges med försiktighet till patienter med missbruk av alkohol eller narkotika i anamnesen, i enlighet med godkänd produktresumé och med noggrann uppföljning av risk för återfall i missbruk. Dessa patienter bör skötas av läkare med särskild erfarenhet inom området.

Interaktion med alkohol

Alkohol kan förvärra de oönskade CNS-effekterna av psykoaktiva läkemedel såsom metylfenidat.”

 

Läkemedelsverket ställer höga krav på en noggrann missbruksanamnes och toxikologiska prover för att godkänna licensläkemedel vid ADHD. Missbruksrisken mellan licensläkemedel och de som går att förskriva utan licens är likartad vilket motiverar samma grad av kontroll även då licens inte krävs.

 

ADHD är ett mycket vanligt funktionshinder, närmare 2-3% i den vuxna befolkningen. Jämfört med andra behandlingsinsatser är centralstimulerande läkemedel en mycket effektiv behandling. Effekterna hos vuxna är dock inte lika väl studerade som hos barn och ungdomar. Eftersom centralstimulerande läkemedel har en missbrukspotential är behandlingen inte okontroversiell. Dessa faktorer gör att vi som verksamhet måste iaktta ett helt oklanderligt sätt att kontrollera förskrivning och behandlingsuppföljning. Missbruk är också ett mycket vanligt, ofta dolt sjukdomstillstånd och bör inte omges av moraliserande åsikter om ogrundade orsakssamband eller skuldbeläggande. Tvärtom är det viktigt att vi inom sjukvården kan hjälpa personer till rätt behandling. Det vore en katastrof för patienter med ADHD med eller utan missbruk, om behandlingen kommer i vanrykte. Det innebär också betydande risker vid behandling om inte ett eventuellt missbruk identifieras. Vi har därför gjort avvägningen att en noggrann kontroll avseende missbruk inför utredning och som en förutsättning för läkemedelsbehandling är starkt motiverad av medicinska skäl. Som framgår ovan är samtidigt missbruk och ADHD mycket vanligt.

 

Vår erfarenhet efter att vi har arbetat utifrån dessa rutiner är att ett flertal patienter också har varit positiva för droger, även där man inte har haft några misstankar om missbruk vid utredningen. Detta har i de flesta fall lett till att adekvat behandling för detta har kunnat ges vilket i sin tur även lett till att påföljande ADHD-behandling har kunnat ges under betryggande former.

 

 

 

 

Ingen skulle nog ifrågasätta den medicinska bedömningen som ligger bakom kravet på vissa blodprovskontroller vid läkemedelsbehandling för rheumatoid artrit. Om man vägrar dessa kontroller förskrivs inte dessa läkemedel och detta tas för givet. Kombinationen av centralstimulerande läkemedel och pågående missbruk kan få allvarliga konsekvenser. Missbruk är ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd som enligt vår bedömning är tillräckligt vanligt och tillräckligt svårt att identifiera för att urinscreening ska vara medicinskt motiverat även i de fall ett uttalat missbruk inte är säkerställt. Förskrivning utan medicinsk kontroll är således enligt vår bedömning ingen rättighet – det är tvärtom vår skyldighet att säkerställa en hög och god kvalitet på den behandling som vi erbjuder. Det ger oss möjlighet att behandla missbruk när det identifieras så att man därefter kan behandla ADHD-symtomen med centralstimulerande läkemedel. Våra erfarenheter av detta förhållningssätt är mycket goda.

 

Vår medicinska bedömning är därför att urinscreening inför utredning och läkemedelsinsättning och obligatoriska stickprov under behandling (mer sällan när missbruksmisstanke inte föreligger, oftare vid säkerställt missbruk) är ett sätt att ta ansvar för att kunna säkerställa en god och jämn kvalitet på en behandling som kan vara till stor hjälp för många.

 

Bifogar även våra rutiner för centralstimulantiabehandling.

 

Med vänliga hälsningar

 

 

 

Göran Rydén

Verksamhetschef”

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)
Posted in ADHD, Medicin, Sjukvård | Tagged , , , , , , | 3 Comments

Svar från Maria Olovsson Landstingsrådssekreterare (M) ang drogtestning av ADHD patienter

Nu har jag fått svar på mitt öppna brev jag skicka till Filippa Reinfeldt. Hon bad Maria Olovsson Landstingsrådssekreterare (M) att svara det. Här har ni svaret och en länk till brevet jag skickade.

Öppet brev till Filippa Reinfeldt ang drogtestning av ADHD patienter.

”Hej Evelina,

Tack för ditt mail till Filippa Reinfeldt, som hon har bett mig svara på.

Det är förstås inte acceptabelt om våra vårdenheter inte arbetar i enlighet med de föreskrifter som Socialstyrelsen och våra chefläkare i landstinget utfärdar. Jag har därför tagit mig friheten att vidarebefordra dina synpunkter till Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning som får titta närmare på i vilken utsträckning det här förekommer.

När man råkar ut för saker i vården som man vill klaga på finns det också en möjlighet att vända sig till Patientnämnden med en anmälan. Patientnämnder ska enligt lag finnas i alla landsting. De nås enklast på telefonnummer 08-690 67 00 eller via den här hemsidan: http://www.patientnamndenstockholm.se/.

Tack för att du tog dig tid att höra av dig med dina erfarenheter. Om du har fler frågor eller klagomål på frågor som rör den psykiatriska vården så kan du kontakta ansvarigt landstingsråd Birgitta Rydberg (Fp) (http://www.sll.se/sll/templates/politician.aspx?id=829&Inr=2946) som handlägger de ärendena politiskt.

Med vänliga hälsningar
Maria Olovsson
Landstingsrådssekreterare (M)”

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)
Posted in ADHD, Atypisk Autism, Medicin, Mina funderingar och tankar., Sjukvård | Tagged , , , , , , | Leave a comment